Syrum

Det är verkligen värt mer än något annat att ha någonstans att arbeta. Ett fullt utrustat syrum med en färdigträdd maskin och ett arbetsbord i bra höjd. Hela vitsen är att man skall kunna arbeta där. Att komma dit och inse att man inte riktigt städade efter sig förra gången är det värsta.

Hela röran där uppe gör mig matt. Varje liten skräphög har motiveringen "Äh, jag lägger det där så länge. Måste hinna sy mer!" Jag förstår inte min egen logik. Det är som om jag är en främling för mig själv. Jag vet inte vad jag själv uppskattar.

Jag lyckades i alla fall sätta igång med lite sömnad ändå.

Efraims nya skjorta:

Violklänningen

Bästa violklänningen. Sydd efter Vogues vintagemönster 2960 (från -54 tror jag) med vissa ändringar. I och med att Libertytyg inte är jättebilligt ville jag få ut så mycket som möjligt av det jag hade; kjolen blev därför enkelt veckad (5 x midjevidden) istället för utställd. jag struntade även i knäppningen framtill och lade därför till en dragkedja i ryggen.

Det är inte så svårt att ändra i mönster, det gäller bara att tänka till en extra gång om det är så att infodringar (som i detta fall) måste korrigeras. Tänk på var mitt fram och mitt bak är. Vad som måste bli större om något annat blir mindre och så vidare.

För att ge mönstret ett betyg, trots att jag ändrade lite efter min smak, ger jag det en 5a av 5 möjliga. Galet lättsydd (inga ärmkilar som i några andra vintage vogue-mönster). Och satt så när som på lite extra intag i sidan som ett smäck.

Okej, nu kör vi

I brist på kamerabatteri lånar jag en bild från bästa Lotta. Hon och Retro Deluxe hade sista minglet för en vecka sedan. Extremt trevligt mingel och extremt tråkigt att de stänger igen. Haga förlorade precis lite charm. Nöller, Hagahem och hemska åtti-/nittitalshus tar över. Jävla fan. Man kan bli deprimerad av mindre.

Men jaja.

Detta är en liten närbild på min nya klänning. Den nyaste i alla fall. Sydd i den lättaste av Liberty-bomull. Jag är frälst.

Vissa nöjen är billiga

Den roligaste leksaken de har är en plastpåse.

Men herregud

Att ingen skäller ut mig?

Tycker ni inte att man kan förvänta sig mer?

Jag borde blogga.

Punkt.

Det är ju faktiskt kul.

Mono och Poly

Jordens sötaste minipantrar.

Att meta fram dem från under sängen är en fin förmiddagssyssla.

Och renovering

Jag har ju fullkomligt struntat i att blogga sedan februari. Inte kan ni veta att jag och kära Efraim fick bytt vår fina etta mot en om möjligt ännu finare tvåa. Vilket innebär ett sovrum. Med större säng (vi har hafr en 90-säng tills igår).

Ni skall få se bilder på lägenheten snart! Har kamerasladd nedpackat på vinden, eftersom flyttlasset gick i förrgår. Över vinden. Vår nya lägenhet ligger nämligen vägg i vägg med vår förra.

Är inte helt säker på varför vi har sådant flyt nu. Tackar bara och tar emot.

Nu skall sovrummet spacklas!

Jag kom in!

Jag kom in på Tillskärarakademins utbildning "Skrädderi och konfektion"

Ni fattar inte hur grymt detta är. Om två år är jag skräddare!

!!

Vims

Jag har ju helt glömt av att berätta en sak. Jag skall sy kostym till Teater Jaguars barnföreställning "Farbrorn som inte vill va stor" Det är något speciellt med barnteater. Det kan vara minst lika givande som vuxendito, och just denna föreställning är underbar.

Tillsammans med min Gårda Textil-kollega Nonno skall jag kreera något makalöst. Jag tror att det kommer bli fantastiskt. Hon är kostymör sedan innan, och utöver det bästa färgseendet jag stött på är hon den mest fantasifullt kreativa människan i hela socknen!

Två små kjolar, då?

Kjolen ovan gjorde jag lite innan jul. Av en fantastisk ullkvalitet med små fiskben, den fick jag av mina föräldrar förra julen. Känns aldrig bra att låta ett tyg ligga längre än ett år...

Mönstret var ett experiment. Gjort efter mina mått, på ett ganska simpelt sätt. Simpelt men fullt fungerande. Kanske skall visa er någon gång?

Den har i alla fall fem nedsydda motveck, vilja jag har sytt en kantstickning på. Utan kantstickningen såg det mest ut som en plym och inte plisserade veck.


Och här har vi mitt nya projekt. Vårdräkten. En eller två pennkjolar med en tillhörande bolero/jackett. Boleron började jag med ikväll, och imorgon skall den vara klar!

Jag älskar knapparna nedan. Köpte dem för länge sedan och tänk att jag en dag skulle hitta det perfekta tyget till dem.

ELD!

Jag tror att vår fantastiska hyresvärd kör ett litet experiment. Kanske i samarbete med någon som doktorerar, vad vet jag? Allt är mycket mystiskt.

"Står antalet hyresgäster med lunginflamation i direkt relation med hur många kronor vi sparar genom att strunta i uppvärmning?"

Jag väntar med spänning på resultatet, medan jag går i raggsockar och eldar i kakelugnen, i hopp om att temperaturen här inne skall stiga till 18 tropiska grader.

Det hanns med en del ändå

Jag har ju faktiskt sytt en del sedan sist jag hörde av mig till er. Och det är ju egentligen DET jag vill visa. Men jag har inga bilder. Har egentligen planerat att ta kort på allt i flera dagar, men det har inte blivit så.

Alla lösblusarna, kjolarna, ponchon till min mor och kjolen till salome.

OBSOBSOBS, bilden nedan föreställer en gammal trasa, inget nyproducerat alltså, OBSOBSOBS


Min dröm är att ha sytt hela min garderob. Lyxen att ha egensydd kjol efter kjol efter kjol, med blusar i mängder och kanske vissa matchande dräktjackor. Och klänningarna skall inte glömmas.

Jag älskar att sy i allt som inte heter trikå, så jumprar, linnen och liknande köper jag i butik. Jag skulle nästan kunna medge att trikå är min ärkefiende. Jag KAN inte få det snyggt, och det har en direkt koppling till att jag inte bryr mig tillräckligt mycket. Trikå är för mig ett nödvändigt ont.

Men nog om detta. Nu skall jag gå och kränga tyg.

Permanent

Jag har en hårkvalitet som kallar baby-fjös, och man måste nästan förstöra håret för att det skall gå att forma.

Jag orkar liksom inte locka mitt hår varje gång jag tvättat det. Finns det någon av er som har en bra permanenterfarenhet?

Som jag såg ut på nyår. SÅ vill jag ha det jämt. Minus 5-centimeters lösögonfransar.


Eller som jag hade det i juni förra året.


Alternativt klipper jag av allt och ser ut som jag gjorde när jag skulle på studentbalen. Haha, nästan lite plågsamt att se sig själv då.

Mer syrum

Det börjar ta form. Syrummet blir mer och mer som ett ordentligt älsklingsrum.

Lampan ovan hittade jag sladdlös på Saron för 20kr. Det blev startskottet till den riktiga inredningen, den som inte involverar nytto-möbler.


En bärkasse med gamla skolpärmar i tjockaste kartong på Reningsborg. Elva supersnygga pärmar är precis det man vill ha till sina mönster.


Hemmafixat trådställ att hänga upp på väggen. Sågat, slipat, skruvat och målat. Detta är nog min favoritgrej. När man sätter på trådrullarna ser det ut som godis. 126 koordinerade jumborullar.


Emmastolen är köpt av Linnéa. Det är den bästa emman någonsin.

Såhär började det

Där i början på December, när hantverkarna var någotsånär färdiga med att renovera Sorayas fina lägenhet, började jag flytta in. Lyckan när man hittade en fin spegel och en arbetslampa på Saron för några tior. Allt blev liksom roligt och nytt igen.

Jag hade så gärna velat berätta hur euforiskt detta var. Kunna förmedla känslan.
MITT syrum.
Mitt ARBETSRUM.
Min atelje.
På riktigt.
På sant.

Såhär såg det i alla fall ut i det allra första skedet.

Nu är det dags igen

Jag tänker börja igen. Typ nu. Idag.

Jag har massa fina saker att visa, faktiskt. Syrum, snygg kjol, syrum, lösblusar, provdocka, strumpbyxor med söm, gamla modetidningar, syrum.

Jag har äntligen flyttat in i mitt syrum, och det är det bästa rummet som någonsin existerat.