Början på en provdocka

Idag fick jag hem dessa fantastiska produkter av min älskade Efraim. Han vet precis vad jag tycker om. Både snygga och praktiska.

Jag skall göra en kopia av mig i gaffatejp, nämligen.

Vanliga provdockor finns, men det förutsätter lite att man dels har ett och fem som ligger och skräpar och dels att man är skapt som "standardkvinnan" med behåbröst och andra proportioner uträknade för en kvinna på 167cm. Jag är lång, rak och ganska platt. Gaffatejpen känns därför billigare, bättre och hundra gånger roligare.

Se här! De har haft så jäkla kul när de lindat in henne i tejp och plastfolie.

Bild lånad härifrån, där ni även hittar instruktioner.

En riktig ärm

Det är aldrig försent att lära sig göra helt rätt. På den mönsterkonstruktionskursen jag gick fick vi lära oss göra en helt rak ärm. Inte formad lätt böjd, så som en arm är formad. Och nu när jag har semester och vill göra mitt stora kapp-projekt, vill jag också kunna göra en formad och tvådelad ärm.

Jag hittade den bästa hemsidan någonsin. Vintage sewing. Där har man mönsterkonstruktion på allt möjligt, fast på engelska. Mitt tips är att läsa igenom, förstå vad som sägs och skriva ner det med egna ord på ett separat papper (mest för att det är enklare att ha anteckningar bredvid sig när man gör sitt mönster, snarare än att springa till datorn och kolla vad som skrevs).

Att konstruera mönster är ibland nästan roligare än att sy. Vinklar och mått och räkning. Men man måste inte vara lagd åt det hållet för att klara av det. Det är mest att det blir roligare om man gillar det. Som med allt annat.

Ateljen

Hemma hos Soraya pågår för tillfället en renovering av lägenheten. Och när den är klar kommer det att finnas ett rum. Till mig. Att använda som syatelje. Syrum kanske man skall säga, men det kommer jag inte göra.

Det är ingen hemlighet att jag är fullkomligt förälskad i Sorayas lägenhet. Ett löjligt fint K-märkt hus i Haga. Grunden till grannlägenheten är från 1600-talet om jag inte minns fel. Och golvet under golvet inne i det som kommer bli min atelje är från 1700-talet, och det golv man ser (och stora delar av lägenheten) är från mitten eller början av 1800-talet. Jag älskar själen som kommer med århundradena.

Just nu ser det ut som kaos. Men när det är klart kommer det precis få plats ett tillskärarbord och ett bord till symaskinerna. Precis det jag behöver. Ordning, reda och nära hem.

Snart kommer det ta form. Planeringen är redan klar, den gjordes redan innan det blev definitivt.

Världens bästa tofubiffar

Igår lyckades jag göra de utan tvekan bästa biffarna på länge. Jag har tidigare gått efter pre-konsistens. Trott att smeten skall vara formbar i handen, men resultatet har alltid blivit fnösktorrt och sjukt tråkigt. Smeten skall vara helt oformbar precis på tok för kletig. Då. Då vet jag att det blir en bra biff.

Inte helt fettfria veganbiffar med en sagolik smak:
(ca 35 minibiffar)

1 paket naturell tofu (300g)
1 burk kikärtor (400g)
½ gul lök
de gröna bladen (?) från en purjolök
1 paket havregrädde
ca 2 dl potatismjöl
2 klyftor vitlök
1 msk japansk soja
½ svampbuljongtärning
1 msk basilika
1 msk oregano
1 tsk curry
1 tsk svarpeppar
1 tsk hiccorysmoke (grillolja)
flytande margarin till stekning

1. Hacka lökarna fint och stek dem.
2. Mosa kikärtorna med gaffel i en bunke och lägg i löken när den är lagom stekt.
3. Smula tofun och stek i ganska mycket margarin tillsammans med alla kryddor, buljongen, hiccorysmoke och soja tills det fått fin stekyta.
4. Blanda allt i bunken och häll på havregrädden. Blanda i potatismjöl tills konsistensen tilltalar din magkänsla. Smeten skall vara väldigt kletig, men inte rinnande.
5. Provstek en minibiff för att kontrollera att mängden potatismjöl är tillfredsställande.
6. Stek små, små biffar på relativt hög värme i riktigt med margarin. De blir godare med en lätt friterad yta.

Edit:
Jag har nu gjort dessa biffar ungefär 10 gånger, och de blir ta mig tusan hur goda som helst varje gång. Ville bara att ni skulle veta det. De godaste biffarna jag någonsin ätit.

Äran

Tydligen har kjolen jag sydde till Lotta blivit lite efterfrågad. Och nu ser det ut som så att jag skall sy ett gäng till hennes butik. Jag känner mig hedrad.


Idag hittade jag och ett gäng knappar på Röda korset som funktionsenligt skall få pryda kjolen.

Förbandlåda

Idag träffade jag den bästa Maya för första gången på alldeles för länge. Hon bor i Malmö och jag är dålig på att åka till Malmö. Vi gick bland annat till Röda korsets second hand, där jag hittade denna blå plåtlåda. Den första förbandslåda jag någonsin införskaffat. Mina föräldrar hade en, och det känns som en sak man införskaffar när man är ordentlig. Som ett sett skruvdragare och en bågfil. Att inte förvara värktabletter i gamla syltburkar. Och att ha klorhexedin, kompresser och bandage när dagen kommer . Ifall ifall. Ifall man behöver sätta upp en hylla, eller lägga om ett sår.


Ett vitt kors skall så småningom få pryda dess lock.

Nonnopresenten nummer två

Jag fick även denna viskostunga gamla blus. Med prickar som är gjorda av något som påminner om tipex.

Klipp och sy själv

Jag har verkligen världens bästa kollega. Igår var hon tillbaka från semestern och hade med sig presenter till mig. Hon är helt fantastisk. Nonno. Hjältinnan. Jag fick denna bok, en syinstruktionsbok från -49.

Baddräkten

Några veckor innan min semester började vann jag en auktion på Ebay. Men det var först när vi kom hem från resan som jag kunde hämta ut min vinst. Den är underbar. Kup-problemet återstår däremot.

Present

Detta tycker jag är en grym present till någon man tycker om, men inte är säker på vad man skall köpa till (tack Karin...) Nu vill jag ju inte gärna vara sådan som prackar på mitt intresse på andra. Lite förmanande. Men hur kan det gå fel? Alla behöver en bra nåldyna.

Bara att klippa ut en rundel, tråckla sidorna, snörpa åt, stoppa med vadd man helt hänsynslöst snor från en ikea-kudde, linda lite garn eller band, fästa en bottenplatta (ytterligare en tygrundel) och sy fast en knapp!

Spetskjolen och bibelblusen

Jag rensade och sorterade som sagt i mina tyger igår. Jag hittade en del gamla projekt som jag helt hade glömt av. Vissa vill jag bara förtränga (efter jag länsat dem på reservdelar, såsom knappar och dragkedjor) och andra vill jag få klart så snart som möjligt.

Jag satte mig och läste lite bloggar och internetade i allmänhet. Hittar denna post hos Drömma-Lotta och inser att den vita Twist and Tango-kjolen är ruggigt lik en jag har halvklar. Så jag bestämde mig helt enkelt att det skulle bli hennes kjol. För det var det verkligen. Jag har dessutom miljoners miljarders meter av det tyget, så skulle jag också vilja ha en är det inte helt kört.


Och här är resultatet. Jag hoppas att hon blev nöjd och glad. För det förtjänar hon.

När jag var och lämnade den hittade jag dessutom en fin blus. Efter många bilder inser jag att jag ser otroligt kristen ut i den. Och jag älskar det. Tog ett par med en bibel i handen, men det blev lite för mycket.


Knapparna var jättefina. Små, små glaskristaller i mitten.

Tygsortering

Nu har jag äntligen börjat sortera mina tyger lite. De började ta över en alldeles för stor del av köket. Framför allt köksbordet. Det kändes trängre än det borde i vår enrummare.

Så nu, till sist, är ca en tredjedel av mina tyger insorterade i en garderob. De andra två ligger fortfarande i två stora flyttlådor. Men de känns smått värdelösa, eftersom jag inte ens kollat åt dem på mer än ett halvår. Svårt att göra det nu när jag om dagarna är omringad av nya, fantastiska kvaliteter som får alla mina gamla tyger att framstå som bleka och fjösiga.

En ullåda. Där har vi tyget som skall transformeras till en höst/vinter-kappa i början av september.

En spetslåda.

En påbörjad sidenlåda.

Inne i garderoben. Högt till tak, ja. Fem lådor kunde vi avvara. De sista två fick heta Alltmöjligt-lådan och Påbörjadeprojekt-lådan.

Och här är mitt senaste vurm. Blusen i vinrött.

Shorts

Precis innan vi åkte iväg hann jag sy två par shorts. Jag utgick från ett par badbyxor Efraim äger.

De är i alla fall bekväma.

Tyget räckte inte helt för att fodra linningen, så jag använde ett annat tyg jag hade hemma.

Efraims par. Detta är den nya varianten av matchande träningsoveraller.

Små, små guldankare på knapparna. De är faktiskt helt underbart fina.