Hur som helst.
Vi var på Reningsborg och Saron idag. På Reningborg fanns det nästan inget för oss utöver en lampfot från femtio- eller sextiotalet. Att ta bilder på en lampfot utan skärm visade sig vara något man inte gör med ambitionen att det skall se bra ut. Så jag sket i det. Någon nivå måste det ändå finnas.
Saron brukar vara det stället där jag har svårt att hitta saker, men idag gick det hur bra som helst.
Jag blev lyrisk när jag såg detta. Ytterligare ett jättefint spetstyg med bred bård i den bästa vaniljglass-färgen. Det är nämligen så att jag skall sy ytterligare en kjol till en fin tjej. Jag är hur glad som helst att det finns folk som tycker att det jag syr är så fint att de vill beställa. Jag är tacksam och lycklig.


Och Efraim fann dessa:

Han kommer bli så snygg.
4 kommentarer:
Det är ju så fina saker! Och jag är SÅ glad jag får möjligheten.
Hur gick det med namnet? Man blir ju nyfiken!
Skulle också gärna göra en beställning av dig, men då skulle jag snarare sikta på en klänning...nåja, jag kan återkomma när jag har pengarna. :)
I slutändan blev det så att jag rätt och slätt kallade mig Johanna Ask. Faktiskt. Jag blev dock väldigt inspirerad av alla namnförslag. Något kanske händer med dem också :)
Haha, låter jättebra, man ska satsa på det enkla! :)
Skicka en kommentar