Mitt ständiga mellan projekt-projekt är mormorsfilten. Jag gillar att det är ett kolossalt stort projekt men med massor av små etapper.
Vanligtvis görs ju mormorsfiltar på restgarner man har över från diverse projekt, men eftersom jag vanligtvis inte stickar och virkar finns det inga restgarner hemma hos mig. Det innebar en viss frihet i färgval. Jag har alltid tyckt att de flesta mormorsfiltar är lite väl mesiga i färgerna. Därför kändes det naturligt att göra den i technofärger. Och med prickar.
Den kommer bestå av dels den enfärgade rutan med ram och stor prick, och dels av den småprickiga med ram och stor prick.
Att virka är inte alls svårt och det slår vilken tv-kväll med såpor som helst. Gärna lyssnandes på Chet Baker.
Hur gammal är jag?
6 kommentarer:
Haha, tanter är vi allihopa! Och fy tusan vad fint det kommer att bli. Älskar såna filtar. För några år sedan var den en second hand som sålde såna billigt och jag min dumma nöt kom aldrig till skott. Men tänk vad fint när du gjort den själv! Blir ju en sån sak som dina barn och barnbarn kommer att ärva och tycka om!
vilka härliga färger! det kommer nog bli ruskigt fint
Mormorsfiltar är otroligt charmiga, och din verkar bli tokfin! Om jag ändå hade tålamodet till att virka en egen...
Jag gillar ändå tantandet. Och du kommer säkert hitta en ny loppis med billiga filtar! Jag lovar. Det där med barnbarnen stämmer faktiskt. Har inte riktigt tänkt på det än, men ja. De kommer överrösas av massa saker jag producerar. Mina BARN kommer ju spy på allt vad 50-tal heter, men barnbarnen kommer använda det eftersom det är hur hippt som helst om 60 år.
Anna: Tack! Ja, färgerna är nog det bästa med hela filten.
Ida: Det är ju just tålamodet.. men frågan är hur mycket det egentligen behövs. En ruta tar inte många minuter. Sedan slutar man när det är tråkigt, och forstätter när det skulle kunna vara kul igen.
åh så fint, jag vill sä gärna kunna virka!
Skicka en kommentar